♥ Milli ♥

Vilket är dumt då jag skriver saker som förmodligen inte är nå roligt att läsa.

Idag känner jag något tungt och svart inom mig, som jag inte har känt på länge, som jag har skjutit undan för att jag har trott att jag inte behöver känna det igen. Jag har inte trott att det har varit nödvändigt att ens bry mig om att göra mig redo för att känna så. Idag har jag fått bekräftat att det är dags, det är dags att ta fram dessa känslor så att jag inte åter igen blir slagen tills jag tappar fotfästet och andas längs marken. Jag har gjort det förr, jag tog mig upp nog långt för att kunna stå på mina egna ben. Trots att det var med svaga ben så stod jag och det stadigt.

Jag har aldrig riktigt tyckt om ordet när i negativ benämning. Jag ser hellre ordet om, att "om" det händer. Jag lever hellre i ovisshet än att gå och vänta på att något ska ske. Som de brukar säga; det man inte vet det mår man inte dåligt av!, vilket stämmer så otroligt bra in på mig och de flesta människor. Men när order "när" dök upp i stället för "om", så väckte det upp gamla minnen av den tid då jag var som mest vilsen och olycklig! Då det trots allt var en massa roliga grejer runt om som borde ha gjort mig glad men som inte spelade någon roll. Då de känslan dök upp åter igen så tappade jag nästan fotfästet. Från och med idag står jag inte lika stadigt på jorden, från om med idag kommer jag ständigt ha frågan "När kommer det att ske?!" i huvudet, från och med idag kommer att att bara vänta på slaget som kommer att träffa mig så mitt i prick att jag kommer att landa hårt och brutalt mot marken igen.

Jag önskar av hela mitt hjärta att detta "när" aldrig kommer att ske, trots att det nu sen idag finns en risk. Men jag är så otroligt tacksam över att jag aldrig mer kommer att vara ensam, inte lika ensam som jag var just då. För idag har jag min älskade Milli vid min sida som förgyller mitt liv med hennes glada humör och att få se hur myket hon uppskattar mig och hur mycket jag betyder för henne.

Jag ska inte ta ut något i förskott men jag kommer heller aldrig att kunna få bort det tunga innanför bröstet då jag en gång har känt hur det kändes. Jag ska leva för dagen och ta vara på det som bjuds. För jag vet vad jag vill, vad jag hoppas på, vad jag önskar. Sen att man inte alltid kan få det man önskar sig, det måste man acceptera.

Nej, ingen bra bloggdag idag heller. Har tappat lusten, totalt. Återkommer då jag har fått mer inspiration.